textmedord

Men det är ju fest ikväll!
Det är studentfest på Pitcher's ikväll och jag ska gå. Jag är ingen student, men känner man dem som håller i det så blir man bjuden ändå. Det är sommartema som gäller ikväll och jag har gått igenom min sommargarderob. Men med all valmöjlighet som följer med min stora garderob så har jag haft jättesvårt att välja kläder! Ena klänningen är värre än den andra och den andra har jag ingen tröja att ha till. Nu har jag i alla fall kommit så långt som till skor och klänning. Det är den där jackan eller koftan som saknas nu.
   Men jag ska inte haka upp mif på kläderna allt för mycket. Jag ska börja peppa för ikväll istället!

Just nu sitter jag på Terese och undrar om det kanske är dags att ta tag i dagen?
Jag har duschat, ett steg fram i alla fall. Vi ska åka in till stan, men vi sov alldeles för länge så vi är alldeles sega och kommer ingenvart än så länge. 
   

Ni som inte vill läsa om sliskig kärlek behöver inte bry er om detta inlägg.

För nu är det så att jag ska skriva om att vara kär. Det börjar bli känt i trakten att jag har skaffat pojkvän. Denna kille är en helt underbar, fin, snygg, rolig kille! Och jag är helt förälskad! Jag blir alltid nervös innan jag ska träffa honom, jag får ont i magen och måste alltid ta ett extra djupt andetag precis innan jag ska träffa honom.
   Idag kom han till jobbet och hälsade på. Jag gick och väntade och tiden kunde knappt gå saktare! Till slut ringde han och sa att han var framme. När jag såg honom kände jag den där nervösa känslan igen. Jag ville egentligen hoppa på honom för jag saknat honom, men det passade sig inte riktigt att göra så när jag jobbar. När han gick märkte jag att mina händer skakade och jag gick runt och flinade. Amanda blev nyfiken på killen, hon visste inte att jag har pojkvän. Och när hon började fråga mig lite om honom så flinade jag sådär fånigt igen.
  Jag tänker på honom jätteofta. Jag saknar honom. Jag luktar på hans tröja som jag fått låna. Jag väntar på att han ska skicka ett sms eller ringa, bara för att få höra från honom.
Jag kan knappt vänta till imorn då jag får träffa honom igen!

Jag var på fest igår. En himla trevlig kväll för övrigt. Det var en kille där som jag anade flörtade med mig. Han skulle värma mig när jag var ute på balkongen, jag märkte att han tittade på mig då och då och han var ganska intresserad av att prata med mig under kvällen. När jag skulle gå så frågade han mig om jag ville träffa honom nyktert igen. Jag sa nåt i stilen att det skulle inte min pojkvän tycka om. Man har ju kört pojkvänstricket tidigare i ett försök att få killen att sluta hänga efter en. Men denna gång menade jag det. Och det kändes bra.

Jag skulle kanske inte skrivit som jag gjorde sist. För nu kommer livet krypandes tillbaka. Allt det där underbara lyckliga börjar jämnas ut. Det är tråkighet efter tråkighet, ansvar, stress, press. Uschaan, nu kommer livet tillbaka.

Min födelsedag var en jättefin dag! :D
Stressade hela dagen, pratade med alla vänner så mycket jag kunde under kvällen och hånglade hela natten!

Jag har undrat ett tag hur det kan komma sig att jag mår så bra. Jag har gjort det relativt länge nu. Jag klagar inte, verkligen inte! Det är så här jag vill ha det. En människa ska vara lycklig. Men jag har tänkt så att det måste finnas en balans. Man kan inte bara vara lycklig. Snart kommer det något som kommer jämna ut det. Jag har alltså gått runt ett tag och undrat vad det är som kommer att hända och när det händer, jag väntar alltså på att något väldigt hemskt kommer att hända. Men istället hände ännu mer bra saker. Jag åkte till Thailand, jag har träffat en himla fin kille.
    Igår blev jag påmind om något dåligt som kommer hända snart. Min vän kommer åka bort till Grekland i en månad! Ja, jättekul för henne, det är något hon har sett fram emot väldigt länge och hon skulle må så bra av det! Det är precis vad hon behöver och jag missunnar henne det inte. Men jag kommer ha det förjävla svårt. Denna vän är min vardag. Vi pratar med varandra varje dag, om allt och inget. Så under en månads tid kommer jag vara utan en av alla de vardagliga rutiner jag har. Och det kommer bli svårt, Jag vet att jag kommer sakna henne väldigt mycket.

Igår gick jag hem till Pelle för vi skulle ha filmkväll. Det skulle komma rätt mycket folk och jag tyckte det skulle bli mysigt att så många skulle komma och bara ha det trevligt tillsammans en torsdagskväll. Pelle ville att jag skulle komma lite tidigare än alla andra, och det var ju kul att hon ville umgås lite med mig på egen hand. Jag kom till henne vid tre-tiden och då var Terese där också. Dem kollade redan på film som jag inte alls förstod mig på. Vi bestämde att vi skulle åka till konsum för att köpa chips till kvällen. Terese hade bilen så vi skulle va lata och köra ner dit. Men när vi skulle sätta oss i bilen så satte dem ögonbindel på mig!
   Jag var så chockad! Vad var det här? Det var en himla massa tankar i mitt huvud då när dem hjälpte mig in i bilen. Först trodde jag dem skulle ta med mig på äventyr. Sen trodde jag dem skämta med mig och bara körde mig till konsum. Men det var lite för lång åktur för att vi skulle komma till konsum. Jag babblade på om allt möjligt, medan Pelle och Terese satt helt tysta. Dem fnissade ibland åt mina dumma kommentarer: "Jag vet vart vi är!", "det är mörkt, och ensamt", "okej nu är jag vilse igen". Dem stannade nånstans, men var bara borta några minuter. Dem var lika tysta när dem satte sig i bilen igen och jag började fundera på om dem hade bytt så att det var några andra som körde mig. Jag lugnade mig när jag hörde att det faktiskt var Pelle o Terese som hostade och fnissade. Tur, jag var i alla fall med samma kidnappare!
Vi stannade ännu en gång och jag fick sitta kvar i bilen, helt ovetandes. Dem gick ut och började prata med några andra. Jag hörde Sofia prata, jag hörde Micka skratta, jag hörde en killes röst men kunde inte placera den riktigt.  Där fick jag sitta i 10-15 minuter och bara veta ingenting. Jag funderade på om jag skulle tjuvkika, men jag lät mig själv hållas, jag var alldeles uppspelt för att vilja förstöra allt!
   Till slut öppnade dem bildörren och sa att det var dags att gå. Jag tog ett väldigt stadigt grepp om Pelles arm för att inte halka. Det är riktigt läskigt att gå på halt underlag när man inte ser någonting, och när man hör massa bilar som man tror ska köra över en! Vi gick upp i en trappuppgång som var kolsvart. Att gå i trappor i blindo är också riktigt obehagligt!
   Vi stannade och dem tog av bindeln och vi var på laserdome! Jag var så chockad att jag inte kunde reagera. Det första jag gjorde var att krama om alla som hade kommit. Det vill säga Anna, Andy, Elin, Micka och Sofia. Jag fattade inte riktigt än vad det var som hände. Vi kom fram till kasan och killen där frågade om jag fnittrat klart. Snällt av vännerna så betalade dem min biljett. Killen i kassan var lite dryg men rolig och förstod ganska snart att jag var födelsedagsbarn som blivit överraskad. Jag fick en vit tröja att ta på mig, för att jag skulle synas mest av alla, sjysst va? Killen i kassan frågade om jag kört tidgare, det är ju inte det smartaste draget att ha vitt på sig i laserdome. Han sa att jag skulle ha den blå västen också, den syns mest. Sjysst va? Jag var klok nog att sätta västen bak och fram också. Killen i kassan måste trott jag var dum i huvudet. Han förklarade hur spelet gick till och mina vänner gaddade ihop sig mot mig. Vi skulle spela alla mot alla, men det lät som vi skulle spela alla mot Linda. Killen i kassan skickade in alla andra utom mig. Han snackade lite, skämtade lite om att dem skulle stå där inne när jag kom och skjuta mig det första dem gjorde. Eller att jag skulle ha guldläge att skjuta alla dem. Men sen blev han väldigt seriös och sa " Om dem gaddar ihop sig för mycket mot dig så får du komma ut och säga till". Skön snubbe, jag förklarade att dem skämtade nog bara. Han sa att det är inte alltid säkert, han hade sett sånt förr.
  Vi spelade på. Det var ASKUL! Jag sprang runt överallt. Sprang på Anna och Andy överallt, hörde Sofia skrika några gånger, skjöt Terese på ett osjysst sätt, skrämde Elin några gånger, följde efter Micka några gånger, och överraskade Pelle. När det var ungefär 5-10 minuter kvar så kom vännerna på den briljanata idén att alla skulle jaga mig! Så dem sista minutrarna fick jag springa runt som en galning för att alla var ute efter mig! varje gång Sofia hittade mig skrek hon " Här är hon!" och jag fick halv springa därifrån. Det tog slut alldeles för snabbt. Vi gick ut i väntrummet igen och där fick jag reda på att jag VANN! Jag trodde inte på det först, men killen i kassan sa att jag måste va duktig på det här. Haha, han skulle bara veta hur dåligt det gått alla andra gånger! Jag fick en medalj för att jag varit så duktig och för att jag snart fyllde. Han sa att jag såg ut som ett barn på julafton. Jag kände mig lite som så också.
        Jag hade suveränt kul och kunde inte bli mycket gladare än jag var då! Det var en förjävla fin dag med fina vänner!

Min vän Micka tar en himla massa fina bilder på mig!
Dessa kort är från min abiturientbal 2009

Här är jag en tisdag första veckan i Mars!
Igår hade jag en alldeles underbar dag hemma hos A! A är det senaste tillskottet i mitt liv, och ett väldigt fint tillskott är han också. Snart nalkas 20-årsdagen och jag längtar så mycket. Det blir en fest på Palatset i stan, med buffé, biljard och visuell golf.
Dem senaste dagarna har fyllts med musik av Backyard Babies, vilket höjer mitt humör till topp!