textmedord

Igår gick jag hem till Pelle för vi skulle ha filmkväll. Det skulle komma rätt mycket folk och jag tyckte det skulle bli mysigt att så många skulle komma och bara ha det trevligt tillsammans en torsdagskväll. Pelle ville att jag skulle komma lite tidigare än alla andra, och det var ju kul att hon ville umgås lite med mig på egen hand. Jag kom till henne vid tre-tiden och då var Terese där också. Dem kollade redan på film som jag inte alls förstod mig på. Vi bestämde att vi skulle åka till konsum för att köpa chips till kvällen. Terese hade bilen så vi skulle va lata och köra ner dit. Men när vi skulle sätta oss i bilen så satte dem ögonbindel på mig!
   Jag var så chockad! Vad var det här? Det var en himla massa tankar i mitt huvud då när dem hjälpte mig in i bilen. Först trodde jag dem skulle ta med mig på äventyr. Sen trodde jag dem skämta med mig och bara körde mig till konsum. Men det var lite för lång åktur för att vi skulle komma till konsum. Jag babblade på om allt möjligt, medan Pelle och Terese satt helt tysta. Dem fnissade ibland åt mina dumma kommentarer: "Jag vet vart vi är!", "det är mörkt, och ensamt", "okej nu är jag vilse igen". Dem stannade nånstans, men var bara borta några minuter. Dem var lika tysta när dem satte sig i bilen igen och jag började fundera på om dem hade bytt så att det var några andra som körde mig. Jag lugnade mig när jag hörde att det faktiskt var Pelle o Terese som hostade och fnissade. Tur, jag var i alla fall med samma kidnappare!
Vi stannade ännu en gång och jag fick sitta kvar i bilen, helt ovetandes. Dem gick ut och började prata med några andra. Jag hörde Sofia prata, jag hörde Micka skratta, jag hörde en killes röst men kunde inte placera den riktigt.  Där fick jag sitta i 10-15 minuter och bara veta ingenting. Jag funderade på om jag skulle tjuvkika, men jag lät mig själv hållas, jag var alldeles uppspelt för att vilja förstöra allt!
   Till slut öppnade dem bildörren och sa att det var dags att gå. Jag tog ett väldigt stadigt grepp om Pelles arm för att inte halka. Det är riktigt läskigt att gå på halt underlag när man inte ser någonting, och när man hör massa bilar som man tror ska köra över en! Vi gick upp i en trappuppgång som var kolsvart. Att gå i trappor i blindo är också riktigt obehagligt!
   Vi stannade och dem tog av bindeln och vi var på laserdome! Jag var så chockad att jag inte kunde reagera. Det första jag gjorde var att krama om alla som hade kommit. Det vill säga Anna, Andy, Elin, Micka och Sofia. Jag fattade inte riktigt än vad det var som hände. Vi kom fram till kasan och killen där frågade om jag fnittrat klart. Snällt av vännerna så betalade dem min biljett. Killen i kassan var lite dryg men rolig och förstod ganska snart att jag var födelsedagsbarn som blivit överraskad. Jag fick en vit tröja att ta på mig, för att jag skulle synas mest av alla, sjysst va? Killen i kassan frågade om jag kört tidgare, det är ju inte det smartaste draget att ha vitt på sig i laserdome. Han sa att jag skulle ha den blå västen också, den syns mest. Sjysst va? Jag var klok nog att sätta västen bak och fram också. Killen i kassan måste trott jag var dum i huvudet. Han förklarade hur spelet gick till och mina vänner gaddade ihop sig mot mig. Vi skulle spela alla mot alla, men det lät som vi skulle spela alla mot Linda. Killen i kassan skickade in alla andra utom mig. Han snackade lite, skämtade lite om att dem skulle stå där inne när jag kom och skjuta mig det första dem gjorde. Eller att jag skulle ha guldläge att skjuta alla dem. Men sen blev han väldigt seriös och sa " Om dem gaddar ihop sig för mycket mot dig så får du komma ut och säga till". Skön snubbe, jag förklarade att dem skämtade nog bara. Han sa att det är inte alltid säkert, han hade sett sånt förr.
  Vi spelade på. Det var ASKUL! Jag sprang runt överallt. Sprang på Anna och Andy överallt, hörde Sofia skrika några gånger, skjöt Terese på ett osjysst sätt, skrämde Elin några gånger, följde efter Micka några gånger, och överraskade Pelle. När det var ungefär 5-10 minuter kvar så kom vännerna på den briljanata idén att alla skulle jaga mig! Så dem sista minutrarna fick jag springa runt som en galning för att alla var ute efter mig! varje gång Sofia hittade mig skrek hon " Här är hon!" och jag fick halv springa därifrån. Det tog slut alldeles för snabbt. Vi gick ut i väntrummet igen och där fick jag reda på att jag VANN! Jag trodde inte på det först, men killen i kassan sa att jag måste va duktig på det här. Haha, han skulle bara veta hur dåligt det gått alla andra gånger! Jag fick en medalj för att jag varit så duktig och för att jag snart fyllde. Han sa att jag såg ut som ett barn på julafton. Jag kände mig lite som så också.
        Jag hade suveränt kul och kunde inte bli mycket gladare än jag var då! Det var en förjävla fin dag med fina vänner!