textmedord

Idag är det dagen efter. Och jag hoppas att det är därför jag tänker som jag gör. För jag har kommit till insikt om en sak om mig själv. Och det var inte alls kul att jag kom på det. Jag hoppas verkligen att jag ändrar uppfattning om mig själv om några timmar. Jag hoppas att jag inte tänker såhär om mig själv om några timmar - ja jag hoppas verkligen att det är något jag tänker på bara för att det är en sådan där dagen-efter-dag.
  Om denna insikt verkligen stämmer, så kommer jag vilja ändra på mig. Men jag kan se redan nu hur det skulle sluta i desperata patetiska försök och jag skulle bli en person som får sneda blickar på mig.
  Nej vet du vad. Om denna sak som jag kommit på om mig själv stämmer, så ska jag nog ta mig tusan leva med det. Inget mer buhu och gnällande från mig. För även om denna ska är sann, så är jag ju faktiskt omtyckt ändå. Varför i hela friden skulle jag annars ha kompisar. Om dem kan ha överseende med det så kan även jag det. Dem är ju vän med mig ändå. Och jag duger som jag är.