en gammal sång, om igen

Jag vill nog inte inse det faktum att jag behöver någon att prata med. Det brukar betyda att jag inte mår bra. Jag vill inte ha det så. Jag vill inte behöva gå tillbaka till ett möte varannan vecka. Men jag skulle aldrig kräva att någon annan skulle lyssna och prata med mig. Och tänk om inte alla sidor i min bok skulle räcka till att skriva ner allt? Usch. Jag ska hitta ett annat sätt att bearbeta det här. Jag ska.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0