textmedord

Jag känner mig som en stalker. Stackars klasskamrater får aldrig vara utan mig ^^
Jag tycker inte om att vara ensam i skolan. Det är så himla tråkigt och jag vet aldrig vad jag ska göra. Så varje håltimme jag har, som jag blir ensam på,  messar jag någon och frågar vad dem gör, var dem är, om de vill luncha med mig, när de kommer. Jag känner mig patetisk. Jag kan vara ensam, jag bara hellre inte är det.
Men idag var jag det, en stund. Jag frågade Esmeralda om hon ville ta en macka med mig. Men hon var upptagen så jag gick alldeles själv till matsalen och tog macka och mjölk, satte mig vid ett bord. Jag kände mig inte alls olustig. Det var bra. Jag får lära mig att vara själv^^
Om klasskamraterna tycker att jag är en stalker som bara hänger efter dem hoppas jag att de vågar säga till. Jag har ju några andra i klassen att prata med :)