textmedord

Tänk dig Janne Långben, han har en randig badklädsel på sig. Du vet den där typiska disney-klädnanden, det ser ut som ett linne och ett par kortbyxor som är ihopsydda. Den är svartvitrandig och sitter tajt som tusan. Han står på en trampolin till en pool, tar sats så att trampolinen sviktar. Han sträcker ut sig och ska göra ett perfekt dyk ner i vattnet. Men när han dyker i så finns det inget vatten i poolen, utan han landar med händerna före och trycks ihop till en korv.

Så känner jag mig.

Jag kastar mig rakt in i känslor. Jag öppnar mig och tar emot allt. Naiv. Kom kärlek, kom till mig! Men jag glömmer att se mig omkring och landar tillknölad på botten utan nånting alls. Eller, jo, jag får en läxa. Något jag förhoppningsvis lär mig något av. Jag ska se mig om och vara lite mer försiktig. Det gör ont att landa i en tom pool för många gånger.
På ett sätt är jag glad att jag ändå tog sats och dök. Annars skulle jag ju aldrig känna den där mysiga kärlekskänslan som ändå finns innan man landar. Jag skulle inte vilja vara utan känslan. Även om jag landar hårt så är det härligt att någon gång tycka om någon, som tillfälligt tycker om mig.

Men nån gång vill jag att det ska vara vatten i poolen.