textmedord

Igår kväll var jag ute på krogen med tjejer :) . Vi käkade tacos hemma hos Elin och det var så trevligt! Det var så mysigt att vi skulle gå ut allihopa tillsammans. Men när vi kom in till stan sen så spilttrades vi och vissa såg jag knappt under kvällen. Det var tråkigt att det blev som det blev. Det var tråkligt att vi inte kunde hålla ihop.
Och jag kunde inte låta bli att bli så arg....

Jag fick samtalet idag. Och vi bestämde möte. Och tid. Det är två veckor till jag ska ha mötet med kuratorn. Jag har i alla fall två veckor att bestämma mig om jag verkligen vill gå på det där mötet.

Idag var jag på ungdomsmottagningen. Jag skulle byta recept på p-piller för jag får humörsvängningar av de jag äter nu. Och det är andra gången jag byter piller pga det, så barnmorskan rekommenderade att jag skulle byta till p-plåster. Jag är lite skeptisk. Man ska ha på sig samma plåster i en vecka. Hur kommer det kunna sitta fast så länge! Jag kommer ju få sova, duscha pch klä av/klä på mig med plåstret på. Jag blir rädd att det ska åka av. Och att få in hormonerna genom huden blir jag tveksam till. Men jag ska prova det iaf. Och om det inte funkar har jag fått recept på p-piller som jag kan fortsätta med.
  När vi satt och prata om humörsvängningarna så berättade att jag fått ett slag av dålig sjävförtroende i en butik när jag var ute. Och barnmorskan frågade vad som kan ha orskat det, förutom pillrena, och jag förklarade att jag mått dåligt av och till i ett halvår. Och efter ett tag så hade vi bestämt att jag skulle träffa någon och prata om det. Jag är inte den som besöker kuratorer då och då för att prata om mig själv. Jag förstår inte att det finns någon som kan vilja höra på mina problem. Jag är inte bekväm i att sitta och prata om det ämnet vi ska prata om heller. Det är inte ofta jag låter folk ens få nämna det för jag tycker inte om att höra om det. Men jag ska ge det ett försök. Det kan bli skönt att kanske få ur sig allt som jag egentligen tänker på.

Imorgon ska jag på party hos en klasskompis! Det ska bli kul att fest med klasskompisar igen, det var länge sedan nu!
På fredag blir det troligen utgång igen med Pelle. Vi ska dansa hela kvällen! Tills fötterna domnat bort! :D
Och på lördag har jag inget planerat, men på söndag däremot; då ska jag träffa balpartnern och bowla.
Jag sa ju att det händer mycket i veckan^^

Idag var jag på "blindträff". Jag träffade en kille som kanske skulle dansa bal med mig. Jag var inte alls särskilt nervös innan, tänkte att det var hur lugnt som helst. Men ju mer av dagen som gick blev jag mer nervös. Jag hade ingen aning om vem killen var! Jag visste inte hur han såg. Tänk om jag hade behövt fråga flera killar om de var han jag sökte. Det hade varit pinsamt. Som tur var stod denne kille jag skulle träffa på plats, i tid. Och ingen annan i närheten såg ut att vänta på någon. Jag gick fram, frågade om det var han jag skulle möta, det var det. Phu. 
   Jag har hört talas om blindträffar förut. Men aldrig vara med om en själv. Hur vågar människor möta varandra sådär om man inte har någon aning om vem den andre är!? Tänk om man absolut inte funkar ihop, skulle man våga då att säga "Nej nu står inte jag ut med dig längre, hej då", eller skulle man sitta kvar och genomlida hela träffen med någon man verkligen inte trivs med? Om jag var på en sådan träff hoppas jag att jag har mod nog att säga tack och hej.

Min "blindträff" var inte en sådan träff att man ville resa sig och säga "tack och hej". Det var såklart lite stelt, men vi fick igång ett par riktiga konversationer. Ibland var det sådär pinsmat tyst och man bara satt och tittade på de andre, och jag kände pressen att behöva säga något. Men jag log och skrattade till lite nervöst, drack en klunk te och hopppades på att han skulle säga något. Det gjorde han ibland. Tack och lov att det fanns te att dricka under tiden! Jag blir så nervös att bara sitta och titta på dena ndre, och att titta bort med blicken för ofta tycker jag är oartigt. Då var det skönt att kunna lyfta koppen och dricka lite. Det var värre när teet hade kallnat och man inte kunde dricka det. Då lekte jag med koppen lite istället.
Och självklart ska jag skämma ut mig! Jag hade lite svårt att sitta still hela tiden så jag ändrade ställning med mina ben väldigt ofta. Och en gång när jag skulle korsa benen så råkade jag sparka till killen på knät! Han sa att det var lugnt i alla fall (men vad annat skulle han säga?). Det var jobbigt, det lysta ju om mig: "hej, jag kan inte sitta still och koordinera mina ben". Jag glömde det snabbt sen och fortsatte med den delvis, halvt pinsamma konversationen.
Vi satt inne på cafét i ungefär 2,5 timme och pratade. Det var ganska duktigt gjort tycker jag, att kunna prata så länge med en människa man aldrig träffat tidigare. Till slut var det tomt på folk, det var bara han och jag kvar. Jag blev lite orolig över att de redan stängt, så vi bestämde oss för att gå. Vi hade följe till resecentrum, hans tåg stod på stationen så det blev ett snabbt hej då och så gick han.

Jag har en balpartner nu.

Jag har släppt Sailor Moon nu. Jag har sett klart alla filmer som finns på youtube. Och jag vill inte se om alla, det blir tjatigt. Men det dumma är att de inte lagt upp alla avsnitt. Jag såg första, andra o tredje, sen fick jag hoppa till avsnitt 34 för de andra där emellan fanns inte. Och efter fick jag hoppa mellan flera avsnitt för att de inte fanns, Det var surt. Jag blev sur över att behöva hoppa över alla de mest intressant avsnitten!
Så det är väl slut med SM nu. Jag får hitta något nytt att haka upp mig på :D

Jag har blivit fast för Sailor Moon. En kompis till mig berättade härom dagen att hon tittade på de gamla avsnittet. Igår tänkte jag att jag också skulle titta på nått avsnitt, men det slutade med att jag satt hela kvällen. Det är inte lika bra nu som jag tyckte att det var fär några år sedan. Jag stör mig riktigt på vissa klyscher de har i serien, men jag har så svårt att slita mig! Kalla mig barnslig om du vill, men det är bra mycket bättre än att se annat dåligt skräp på tv:n.

Inatt drömde jag. Det var en sån där dröm som man hoppades skulle vara sann, men så vaknar man och blir besviken på att det inte har hänt.

Förmiddagen var riktigt tråkig idag! Men man ska inte förvänta sig att skolan ska vara rolig när man kommer tillbaka. Men efter att jag slutat klockan tolv träffade jag Pelle och vi hade riktigt trevligt :) Vi drog med Johan och Alexandra till Steve's och käkade.
Jag hade tänkt mig att skriva ett långt och tankfullt inlägg, men nu är det bara stopp. Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Allt känns så himla dumt att skriva ner nu när jag väl skulle börja. Jag hade massa låtar jag skulle lyssna på också, men jag kommer inte ihåg någon av dem nu. Jag kanske är trött. Jag kanska ska stänga av datorn. Jag kanske ska gå och borsta tänderna. Jag kanske ska gå och lägga mig.

Nyårsfesten var riktigt bra! :D
Men idag var inget vidare. Haft ont i huvudet hela dagen, sov bara två timmar inatt, har inte orkat med någonting. Så jag har såklart kollat på sex and the city ^hela dagen ^^ Men efter onykterhet kommer baksmällan. Har kunnat stå ut med den idag :) Illamåendet har vart värre. Den har kommit och gått precis som den ville, och jag har fått oroa mig varje gång om jag verkligen måste behäva resa mig för att jag skulle kunna spy. Usch. Jag gjorde aldrig det som tur var, för när illamåendet kom, försvann den lika snabbt.
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva om för det händer så lite grejer, men samtidigt så mycket! Och jag blir galen av det! jag blir knäpp på saker! Att aldrig få något svar, att aldrig riktigt veta vad som händer.
Egentligen är det väl bara jag som gör mig själv knäpp. Jag blir galen av att jag blir knäpp på mig själv!

Suck.