Onsdagsgrubblerier
Det är inte en trevlig onsdag, inte än i alla fall. Jag känner mig ensam, men det var väl inget nytt. Jag vill så gärna leka med någon, men jag har inte tid. Jag måste plugga. Jag föreslog till en kompis att vi skulle plugga tillsammans, men hon ville inte. Om jag säger att det inte gjorde mig något så ljuger jag. Jag blev ledsen. Och att sitta fast vid datorn en ledig dag mitt i veckan gör inte humöret bättre.
När jag träffar kompisarna kan man tänka sig att jag inte ska känna mig ensam längre, men tyvärr känner jag mig bara påmind om att jag faktiskt är ensam. Det påminner mig om att jag saknar sällskap. En vän mitt i vieckan, som har tid att träffas i bara nån timme eller fler. Även att det är vardag och det är plugg som måste görs så vill jag ändp ha någon att träffa mitt i veckan. När det nu är en ledig vecka t.o.m. kan man tycka att jag borde ha någon att träffa. Det har jag säkert. Jag har bara frågat en kompis om hon ville träffas. Jag är ju patetisk! Herregud, nu märker jag hur dum jag är. Jag har fått en nobb och känner mig ensam. efter tio nobbar kan jag känna mig ensam, men efter en nobb, då är jag bara patteisk som deppar ihop. Tja, grejen är ju att jag behöver plugga samtidigt som jag skulle träffa den där vännen. Och vad jag vet finns inte många som vill kolla på när en annan pluggar^^
Nu slapp jag plugga ett tag i alla fall. Jag blir så rastlös av att plugga! Jag gör bara massa annat fast jag inte borde. Men nu måste jag väl fortsätta med skiten.
