textmedord

Två mornar i rad har jag blivit väckt av att min telefon ringer. Båda mornar har det varit mina två chefer.
Jag har blivit vettskärmd varje gång och undrat vad tusan det är som händer, för jag fattar att det inte är mitt alarm som väcker mig. När jag sen inser att det ringer så  inser jag att jag måste föröska låta vaken när jag svarar. Det har jag inte lyckats med. Båda sa saker som "vi kanske ska prata om det nån gång du inte är nyvaken" och " Jag väckte dig visst, du ska fås omna om nu". Imorgon kommer dem förhoppningsvis inte kuna väcka mig, jag ska upp vid halv fem på morgone, och då är det inte många andra vakna.

Kärlek gör ont.

 
Det känns så tungt att bli åsidosatt.
Det är tråkigt att jobba när jag inte hinner med mitt liv. 
Och jag tror att en vecka kommer bli min räddning. Om en vecka så räknar jag med allt ska släppa, lyfta, försvinna. Allt ska bli bra igen.
Om en vecka.

Det måste bli bättre snart. Jag klarar inte av att jobba så här mycket. Jag har inte tid för mitt liv.  Jag har inte träffat mina kompisar på jättelänge, och det gör så jävla ont i mig. Jag har jobbat för fullt i en månad nu. Jag har knappt hittat nån tid till mig själv ens. Jag hinner inte. Att sminka mig en dag är lyx för mig just nu. Snart lättar det. Om 1-2 veckor så blir minskar det med jobb och då kan jag äntligen få slappna av lite. Det är klart att det är skitkul att få jobba. Jag tycker jättemycket om att få jobba. Men jag måste kunna ta tid till allt annat också. Just nu är det för mycket. Jag mår inte bra.

Jag vill bara att det ska vara ordning nu.

Och idag är jag bara ledsen. Hade ingen bra start på dagen och det har knappt blivit bättre. Och jag är så himla trött. Jag önskar nån kunde ringa och säga "hej jag tänkte på dig..." Så jag vet att jag inte är ensam. För jag känner mig så, ensam. Jag jobbar 12 timmar, åker bil i 1,5 timme, sover 6-7 timmar. Det blir inte mycket tid över till att träffa nån, eller ens prata med nån. Att prata med gästerna är inte riktigt lika givande. På nya jobbet får jag bara höra hur den förre ägaren hade, gjorde, sa, tänkte, läste, kände, ja allt! På nya jobbet finns det inte tid till att stanna upp och prata med nån.
Jag vill nog bara prata med någon, på riktigt.

Imorse fick jag en sån uppenbarelse. Det bara klicka till i huvudet och jag förstod vad det är jag håller på med. Om jag kommit på det tidigare hade jag aldrig sårat en person. Synd att det skulle komma så sent, men tur att det kom i alla fall! Uppenbarelsen var om ett slag, det gjorde inte ont. Men det är ändå fel. Nu ska jag se till att jag ändrar om mig så att det blir rätt.

Det är konstigt att man kan umgås med en person i två dagar och fortfarande inte tröttna på den. Nu har vi ju i och för sig inte setts 24/7 av de dagarna. Jag har nog svårt att få nog av denne. Men så är det så att första dagen utan honom är den värsta. Och det känner jag redan nu, efter knappt 2 månader. Tänk vad kärlek kan göra.

Jag har jättetorra händer. Vi måste ju tvätta och sprita oss på jobbet hela tiden för att hålla oss fräscha. Och det gör att huden torkar ur. Så nu efter allt jobb så är min händer jättetorra. Och jag hatar det. Jag skäms när jag har torra händer. Jag vill ha mjuka o lena händer. Precis som min mormor. Hon hade jättefina händer! Hon hade långa fingrar, varma, mjuka o lena händer. Jag knarkar nästan handkräm nu för att kunna hålla ordning på mina händer. Så fort jag sitter på bussen så åker handkrämen fram. Jag önskar jag hade någon mirakelhandkräm som gjorde att händerna blev bra efter bara en användning.

Jag vet inte hur jag mår idag.

Nä nu skiter jag i vad ensamhet, tristess och långa timmar är. Jag drar till vikingstad och chillar med Terese! :D

Bort med. Tankar. Bort. Med. Känslor. Bort. Med analyser. Bort med tvivel. Bort. Med idéer. Bort. Med. Mig, och mitt huvud.

Idag har jag varit ledig för första gången på sju dagar. Det har varit skönt! Nu hoppar jag på ännu några dagar jobb, med nyladdad energi!
Hej hopp! 

Jag hade en sån där beg-och-dalbane-dag idag igen. Det började åt helvete. Jag blev ledsen och gick på promenad i en och en halv timme för att kunna lugna ner mig. Jag lyckades bli lugn i alla fall och åkte in till stan för att träffa pojken och några vänner. Därifrån blev det bara bättre. Hade picknickmys med Micka. Tog med henne hem och sen slutade kvällen bara bra. Det är konstigt vad allt kan ändras på bara några timmar.

Jag har förrestemn lyckats skaffa mig tre skärsår på en vecka. Det är ju riktigt bra jobbat av mig. Som tur var har det första såret nästan läkt.

Är det inte konstigt vad humöret kan ändras på bara en dag?

Igår morse vaknade jag på jättedåligt humör. Jag kände mig bara dålig och ful. Jag orkade inte titta mig i spegeln för då blev jag gråtfärdig. Jag var trött, sur och ledsen hela morgonen. Men så gick det en dag och efter några timmar så var jag på jättebra humör igen. Då kändes det som det alltid brukar vara, jag var glad och kände mig som en bra människa igen. Kvällen blev faktiskt riktigt fin!

Jag jobbar snart av mig mina fötter. Men det är så kul! Jag gillar verkligen mitt jobb!
Denna vecka jobbar jag sex dagar. Jag hinner knappt göra något annar än att jobba heller. Jag jobbar oftast 12-20 och det är inte många som kan hitta på nåt innan 12 eller efter klockan halv nio på kvällen. Så det enda jag gör just nu är typ att jobba.
Igår hann jag faktiskt träffa några vänner. Jag fick tidigare timmar under dan och kunde äntligen ta mig tid att träffa Loolo. Hon hade blivit ledsen över att jag inte hört av mig på ett tag. Och det är dålig stil av mig. Jag ska kunna komma ihåg att höra av mig till alla mina vänner, men jag har varit för uptagen med mitt liv.
  Nu är det denna kvar att jobba fullt ut, sedan är jag ledig varje vardagsvecka. Om nu inte nån blir sjuk på cafét. Och nästa vecka ska jag ta igen all tid jag missat med kompisarna. Jag hoppas att dem är lediga då också.