textmedord

Och idag är jag bara ledsen. Hade ingen bra start på dagen och det har knappt blivit bättre. Och jag är så himla trött. Jag önskar nån kunde ringa och säga "hej jag tänkte på dig..." Så jag vet att jag inte är ensam. För jag känner mig så, ensam. Jag jobbar 12 timmar, åker bil i 1,5 timme, sover 6-7 timmar. Det blir inte mycket tid över till att träffa nån, eller ens prata med nån. Att prata med gästerna är inte riktigt lika givande. På nya jobbet får jag bara höra hur den förre ägaren hade, gjorde, sa, tänkte, läste, kände, ja allt! På nya jobbet finns det inte tid till att stanna upp och prata med nån.
Jag vill nog bara prata med någon, på riktigt.

Imorse fick jag en sån uppenbarelse. Det bara klicka till i huvudet och jag förstod vad det är jag håller på med. Om jag kommit på det tidigare hade jag aldrig sårat en person. Synd att det skulle komma så sent, men tur att det kom i alla fall! Uppenbarelsen var om ett slag, det gjorde inte ont. Men det är ändå fel. Nu ska jag se till att jag ändrar om mig så att det blir rätt.

Det är konstigt att man kan umgås med en person i två dagar och fortfarande inte tröttna på den. Nu har vi ju i och för sig inte setts 24/7 av de dagarna. Jag har nog svårt att få nog av denne. Men så är det så att första dagen utan honom är den värsta. Och det känner jag redan nu, efter knappt 2 månader. Tänk vad kärlek kan göra.

Jag har jättetorra händer. Vi måste ju tvätta och sprita oss på jobbet hela tiden för att hålla oss fräscha. Och det gör att huden torkar ur. Så nu efter allt jobb så är min händer jättetorra. Och jag hatar det. Jag skäms när jag har torra händer. Jag vill ha mjuka o lena händer. Precis som min mormor. Hon hade jättefina händer! Hon hade långa fingrar, varma, mjuka o lena händer. Jag knarkar nästan handkräm nu för att kunna hålla ordning på mina händer. Så fort jag sitter på bussen så åker handkrämen fram. Jag önskar jag hade någon mirakelhandkräm som gjorde att händerna blev bra efter bara en användning.

Jag vet inte hur jag mår idag.

Nä nu skiter jag i vad ensamhet, tristess och långa timmar är. Jag drar till vikingstad och chillar med Terese! :D

Bort med. Tankar. Bort. Med. Känslor. Bort. Med analyser. Bort med tvivel. Bort. Med idéer. Bort. Med. Mig, och mitt huvud.

Idag har jag varit ledig för första gången på sju dagar. Det har varit skönt! Nu hoppar jag på ännu några dagar jobb, med nyladdad energi!
Hej hopp! 

Jag hade en sån där beg-och-dalbane-dag idag igen. Det började åt helvete. Jag blev ledsen och gick på promenad i en och en halv timme för att kunna lugna ner mig. Jag lyckades bli lugn i alla fall och åkte in till stan för att träffa pojken och några vänner. Därifrån blev det bara bättre. Hade picknickmys med Micka. Tog med henne hem och sen slutade kvällen bara bra. Det är konstigt vad allt kan ändras på bara några timmar.

Jag har förrestemn lyckats skaffa mig tre skärsår på en vecka. Det är ju riktigt bra jobbat av mig. Som tur var har det första såret nästan läkt.

Är det inte konstigt vad humöret kan ändras på bara en dag?

Igår morse vaknade jag på jättedåligt humör. Jag kände mig bara dålig och ful. Jag orkade inte titta mig i spegeln för då blev jag gråtfärdig. Jag var trött, sur och ledsen hela morgonen. Men så gick det en dag och efter några timmar så var jag på jättebra humör igen. Då kändes det som det alltid brukar vara, jag var glad och kände mig som en bra människa igen. Kvällen blev faktiskt riktigt fin!

Jag jobbar snart av mig mina fötter. Men det är så kul! Jag gillar verkligen mitt jobb!
Denna vecka jobbar jag sex dagar. Jag hinner knappt göra något annar än att jobba heller. Jag jobbar oftast 12-20 och det är inte många som kan hitta på nåt innan 12 eller efter klockan halv nio på kvällen. Så det enda jag gör just nu är typ att jobba.
Igår hann jag faktiskt träffa några vänner. Jag fick tidigare timmar under dan och kunde äntligen ta mig tid att träffa Loolo. Hon hade blivit ledsen över att jag inte hört av mig på ett tag. Och det är dålig stil av mig. Jag ska kunna komma ihåg att höra av mig till alla mina vänner, men jag har varit för uptagen med mitt liv.
  Nu är det denna kvar att jobba fullt ut, sedan är jag ledig varje vardagsvecka. Om nu inte nån blir sjuk på cafét. Och nästa vecka ska jag ta igen all tid jag missat med kompisarna. Jag hoppas att dem är lediga då också.

Det är snart dags.
Snart försvinner en bit av min vardag. Snart åker en del av mitt liv bort i fem veckor.