Volbeat



http://www.youtube.com/watch?v=nc1i1O9pALg&feature=related

Lilla Linköping

Den här stan är för liten. Alla känner nån som känner nån som kännner en själv. Och man kan inte ha något för sig själv, för allt sprids som ett jävla eko. Man kan knappt träffa nya människor, det är redan en stor chans att man träffats på nån fest redan innan. Inte för att det inte är kul att träffa dem igen. Det är bara det att spänningen över att få uppleva nåt nytt dör ut. Man har redan träffat alla människor, gått på alla gator, gjort allt stan har att erbjuda, ätit samma mat som ställena har att erbjuda. Det som händer här är skvaller. Det som folk har att komma med är skvaller om andra människor.
Nej det händer inte så mycket i mitt liv just nu. Och jag är väl ganska bitter. Jag blir det, för allt ser likadant ut. Jag har det bra jag, jag har allt jag kan hämta här. Och det är just det som stör mig. Det finns inget mer för mig att hämta här. Det finns inget som engagerar mig här längre. Den här stan är för liten för mig.



Linnros

Jag sitter och lyssnar på Oskar Linnros. Han gör riktigt bra musik nu!
 Men jag satt och tänkte på hur han ser ut egentligen. Jag ser så många olika bilder på honom, ibland är han skitsnygg, ibland ser han inte alls bra ut.






Fredag!

Det är bara en sån där vecka då inte mycket känns bra.

Egentligen sitter jag och fördriver tid jag inte har vid datron. Om jag sitter mycket längre så kommer jag bli sen till jobbet. Äsch, jag får cykla lite snabbare bara.
 Imorgon kommer kusin Miila till stan och då händer det grejer! Blir troligen att spela laserodme! Hoppas jag vinner den här gången också. Det gick ju väldigt bra för mig när jag fyllde år i våras.


bloggtorka

Händelselöst liv. Trött på det mesta. Längtar till något som jag vet dröjer i alla fall ett år till.
Alla vanor, rutiner, samma gamla skit hela tiden. Det är så himla tråkigt.
Jag försöker hitta ljuspunkter och det är dem som fortfarande får mig att kunna stå ut. Jag KAN vänta lite till, tack vare alla dem där glimtarna,.


Bättringsvägen

Kl 10.00 en pencillin, två panodil
Kl. 14.00 två panodil
Kl. 16.00 en pencillin
kl. 18.00 två panodil
kl. 22.00 en pencillin, två panodil
 
   Tablettschemat över veckan. Det har äntligen börjat hjälpa och jag är på bättringsvägen!


halsfluss

Det gör så jävla ont. Kan inte titta åt sidan utan att det ska göra ont. Jag kan inte gapa, svälja, tugga och knappt prata. Enda gången det inte gör ont är när jag bara andas, genom näsan.
Jag hade hoppats att det skulle bli bättre över natten, jag käkar ändå en hel del tabletter men ingenting känns bättre. Igår käkade jag 11 tabletter, idag kommer det bli lika mycket. Och jag kommer fortsätta äta så mycket tabletter, varje dag i nästan 10 dagar. Det känns så konstigt mycket.
   Vill bara sova bort dagarna så att det går över fortare.

uppdatering

Jag försöker så gott jag kan hålla kvar kontakten med alla. Det finns inte nån jag vill förlora. Och det är svårt att hinna med när jobbet tar upp så mycket tid. Och folk har sagt åt mig att ta ledigt, men det är så svårt. För jag vet att det inte är lätt att få tag i folk nu som kan jobba. Jag mår inte bra, men jag mår så mycket bättre. Att något så litet kunde göra så mycket. Jag tror jag börjar bli sjuk, men det har jag verkligen inte tid med. Jag ahr bränt mig på handen idag, men jag kom ihåg att vattna blommorna. Det är snart läggdags för att orka gå upp och jobba igen.


---

Jag undrar varför jag gjorde så mot mig själv. Precis när jag valde att titta så ångrade jag mig. Jag kände den där obehagskänslan igen. Tror det är lite saknad i den. Saknad av något, inte någon.

crack

Jag höll på att stänga cafét. Jag skulle lägga tillbaka besticken på deras platser när jag kände att nåt var inte riktigt rätt, det gjorde ont på något sätt. Jag lutad emig mot bänken och undrade vad det var som hände. Nånting bara dock upp. Men kom på att jag kan ju inte stå där som ett fån. Så jag gick in i köket och satte mig ner på huk. Och då kom det. Det slog till, som något jag väntat på men aldrig nått fram till. Jag satt där på golvet i köket och grät. Och det slutade inte.

Men ni känner ju mig. Inte ska jag sitta där på arbetstid o tjuta, patetiskt. Upp med mig och fortsätta som ingenting.

Linda

Jag är inte någon slags spelpjäs.
Jag är inte en människa som man kan spela runt med och behandla hur som helst. Jag är inte någon som tar emot skit, man ska aldrig ta mig för givet. Vissa fall ska man räkna med mig, men aldrig att man ska tro att jag stannar om man inte ger något tillbaka. Jag är en sådan som kämpar, så länge det finns något att kämpa för.

Jag är ingen jävla spelpjäs.


----

Är det fel på mig eller har jag bara otur?

love in the thick air

Just nu, de senaste veckorna har det bara gjort ont att vara kär. Jag saknar honom som fan, men ärligt talat vet jag inte vad som kommer hända längre. Jag vet vad jag hoppas, jag vet vad jag vill.


en tanke

Sofia berättade nyss att hon läst denna dikt och tänkt på mig. Det var något alldeles jättefint gjort :)


Ett litet hjärta står ensamt och gråter.

Sårat många gånger, men ändå det förlåter.

Sliter i det gör många, de bara tar och tar.

Ändå står alltid detta lilla hjärta ensamt kvar.

Lurat av många, de leker med det lätt.

Men aldrig att någon vill behålla det på något konstigt sätt.

Varför vara med i leken, när man inte reglerna kan?

Varför tro på den kärleken, som sägs vara sann?

Varför leka med andras hjärtan när man har var sitt?

Varför är detta lilla ensamma hjärta just mitt?


----

Fan i helvetes jävla skit fucking förbannade idiotiska.

Om

Min profilbild

Linda

RSS 2.0